Klyftpotatis med kyckling och tzatziki
Klyftpotatis och kyckling:
Sätt ugnen på 175 grader. Sätt in plåten du tänker använda med en klick smör, så att smöret smälter. Skrubba potatisen och skär i klyftor, 4 klyftor för små och 6 klyftor för stora potatisar. Koka klyftorna i 3 minuter i en kastrull. Låt de rinna av på hushållspapper. Lägg potatisklyftorna och kycklingfiléerna (tinade om de varit frysta) i formen. Sätt in i mitten av ugnen i 20-30 minuter. Vänd på allt efter halva tiden. Om du endast har klyftpotatis i ugnen kan du höja temperaturen till 200-225 grader, men kycklingen blir torr om du har för hög temperatur.
Tzatziki:
Blanda ihop 300g grekisk yoghurt, en halv grovt riven gurka och två pressade vitlöksklyftor. Smaksätt med salt och peppar och lite olivolja.
Baileys
Jag var fortfarande mätt dagen efter, så jag fick tvinga mig själv att äta frukost, och trött efter bara 4 timmars sömn. Natten innan dess hade jag inte sovit mer än det, för onsdagskvällen tillbringade jag på en bar vid Piccadilly Circus tillsammans med några kollegor. Men ikväll ska jag lägga mig tidigt, snart alltså, ska bara skriva klart här först och läsa vidare i den spännande boken "Before I go to sleep" av SJ Watson innan jag släcker sänglampan.
Samba
Passet var upplagt som ett aerobicspass med olika rörelser som man sedan sätter ihop. Det var otroligt jobbigt, redan under uppvärmningen blev jag jättevarm och under själva passet kändes det i musklerna att de fick jobba hårt, för en del är muskler som jag inte brukar använda. Karin var väldigt pedagogisk, så det var inte så svårt att hänga med egentligen, men man skulle skaka på rumpan typ hela tiden och jämfört med Karin så kände jag mig otroligt stel. Det var riktigt härlig stämning, framförallt eftersom en "bateria" spelade live på sina slaginstrument, och den stora salen var full av dansande människor.
V&A museum
Jag forsatte till "Victoria & Albert museum" och såg en utsällning om arkitektur. Jag tyckte att den var så himla intressant, så jag kollade omkring där länge och läste de flesta skyltarna. Hade tänkt gå vidare till en utställning om teater, men de skulle nästan stänga så jag tänkta att jag får gå dit en annan dag. En annan dag blev idag. Precis som igår slutade jag tidigt och promenerade genom Hyde Park till V&A. Jag såg utställningen om teater och dessutom en om modern interiör denna gång. Efter båda gångerna åt jag en glass innan jag tog bussen hem.
Sommarplaner
Som det ser ut nu ska jag segla som kock på ungdomsseglingen i juni och som förhandsman på långseglingen i juli-augusti. Det ska bli så himla kul. Det roliga är att min syster också ska vara med på långseglingen i år. Jag satt och kollade på bilderna från långseglingen 2010 igår och blev alldeles nostalgisk, jag längtar verkligen efter att segla med Shamrock igen. Jag har aldrig seglat som kock förut, men jag brukade alltid smita ner till byssan och fråga om jag kunde hjälpa till och som ni vet gillar jag ju att laga mat. Har redan börjat fundera lite på vad jag ska laga. Skillnaden mot tidigare är att jag ska laga mat för 30 personer istället. Då kommer jag att segla med Erica och Julia igen som förra sommaren, men då var det Julia som var kock.
Idag har jag skickat in min första jobbansökan för ett jobb i Sverige med start i maj. Det skulle vara perfekt om jag får det. Har ni nåt tips på andra jobb kan ni höra av er. På kvällen satt jag och pratade med pappa på skype om sommaren. De tre veckorna mellan seglingarna är de veckor som pappa också har ledigt så då ska jag vara tillsammans med familjen. Det ska bli så härligt.
Nedräkning
Jag och Elli kommer att sluta samma dag och det kommer att vara så himla roligt, för vi började jobba nästan samtidigt på hotellet. I början blandade alla ihop oss för att vi är rätt så lika. Två brunetter från Kaplan var väldigt förvirrande. Våra namn, Elin och Elli, uttalar de ungefär likadant och många har fortfarande svårt att skilja på dem.
Hitta glädjen
Ärligt talat var det inte så kul att komma tillbaka till jobbet. Det var ju så mycket härligare att vara ledig! Jag var förkyld, trött och på dåligt humör under frukosten igår och jag ville bara hem och spendera resten av dagen i sängen. Men efter jobbet gick jag igenom Hyde Park för det var soligt och 17 grader varmt. Jag lade mig i gräset (som så många andra i parken) och läste min bok och somnade nästan i solen. Jag på bättre humör av det och jag tänkte att det nog kommer att vara rätt mysigt att bo i London i vår.
På kvällen ringde Martina mig och undrade om jag ville hänga med på en gratis livespelning på en pub nära där hon bor. Tyvärr var vi lite sent ute så vi missade spelningen. Men vi promenerade runt och lade oss i en stor gunga istället och berättade om våra bästa minnen från London. Det gjorde verkligen min dag och jag blev liksom lycklig igen. London är ju en fantastisk stad med massor av spännande saker att hitta på och jag har vänner här som jag gillar umgås med. Så de sista veckorna innan jag åker hem ska jag verkligen ta vara på tiden och göra saker som jag tycker är kul och fortsätta att upptäcka London.
Valencia
Det var så roligt att se Maria igen! Vi kramades om och om igen när vi sågs. Vi spenderade fyra dagar tillsammans i Valencia som är en helt underbar stad. Vi gick omkring i gamla delen av staden där vi ofta åt lunch och åt godaste glassen i staden sittandes på en gräsplätt i solen. Vi gick också fram och tillbaka i flodparken Turia. (I slutet av 1950-talet var det en stor översvämning i staden, så man beslutade sig för att leda om floden. Den gamla floden torkade ut och politikerna ville bygga en motorväg, men stadsborna protesterade genom att plantera träd där istället. Tiden gick och träden växte upp och idag är det en lång park genom staden.) Jag fullkomligt älskar den parken! Och det är jag inte ensam om. Vi såg folk promenera, springa och cykla, åka skateboard och rullskridskor, spela fotboll och styrketräna, sola och ha picknick. Parken lockar till sig alla.
En dag promenerade vi till ena änden av parken där museerna ligger. Byggnaderna är spektakulära, vilken arkitektur! Men vi gick aldrig in på något av museerna, vi gjorde faktiskt inget som var riktigt turistigt egentligen (förutom den guidade turen som jag gick när Maria var i skolan). Men det kändes faktiskt riktigt bra, för då upplevde vi staden lite mer som Valenciaborna upplever staden, bara att det var första gången för mig. En annan dag hyrde vi cyklar och cyklade till andra delen av parken och dagen efter det cyklade vi till stranden och solade. Det var faktiskt 22 grader varje dag och blå himmel och jag har faktiskt blivit lite brun efter resan.
Jag smakade faktiskt en hel del lokala specialiteter. Paella (det åt jag två gånger), gudomligt saftiga apelsiner (som jag köpte på en riktigt häftig matmarknad), churros (tänk munkar som ser ut som pinnar istället) och horchata (en dryck gjord på tigernötter, vatten och socker). Dessutom åt jag jordgubbar till frukost varje dag. Middagen åt vi alltid hemma hos Maria i hennes lägenhet.
När jag var där pågick förberedelserna inför Fallas (uttalas fajjas) som är en stor fest mellan den 15 och 19 mars. Varje del av staden bygger stora statyer (se nedan), men i slutet är det bara en som vinner och resten kommer att brännas ner (låter farligt med stora bränder mitt i staden tycker jag). Och varje dag kl 14 på stora torget är det Mazcletas, 5 minuter av fyrverkerier, fast de hörs mer än vad de syns, nästan som explosioner. Man kan höra smällar hela tiden, överallt, fast egentligen är det bara barn (oftast pojkar 5-15 år) som tänder smällare. Under Fallasen är det ständigt fest med mat och dryck och ingen sover under dessa dagar (för vem kan sova med alla dessa ljud?).
Upp och iväg
Hasta la vista
Edinburg
Är man i Skottland måste man ju bara dricka whisky, så vi var på The Scotch Whisky Experience och fick lära oss massor och provsmaka, men ingen av oss gillade det bara sådär. Fast blandat med cola är det en helt annan sak. På kvällen var vi på Ghost Tour, en annan sak som Edinburg är så känt för. Jag minns inte när jag var så rädd sist. Det började med att guiden berättade om hur det var att bo i Edinburg förr i tiden, men historierna blev bara mörkare, äckligare och läskigare. Vi gick ner i underjorden där människor har bott undangömda i mörkret och dött och där det spökar. Jag rös av rädsla, höll hårt i mina vänner och tyckte att det blev tungt att andas. Jag ville bara ut därifrån. Mina vänner är skeptiker, men själv tror jag på spöken. Jag är fortfarande lite skärrad efter spökturen. (I högstadiet körde vi anden i glaset och vi tyckte till början att det var kul när anden svarade, men sen blev det obehagligt och det slutade med att vi renade rummet med en ritual.)
Något som var betyligt härligare var den guidade bussturen till högländerna och Loch Ness. Det är så vackert landskap. Bergen är lika dramatiska som alperna, fast dessa ser mer ut som kamelpucklar tycker jag och växtligheten liknar mer den i fjällen. Vi fick lunch när vi kom fram till Loch Ness och då sken även solen, vilken tur vi hade. Under resan dit hade vi haft alla väder, regnigt och molnigt, men just då var det soligt. Det är så typiskt Skottland att ha alla väder på en och samma dag. Jag har lagt upp foton på Facebook, så de får ni gärna kika in.