Sommarplaner
Som det ser ut nu ska jag segla som kock på ungdomsseglingen i juni och som förhandsman på långseglingen i juli-augusti. Det ska bli så himla kul. Det roliga är att min syster också ska vara med på långseglingen i år. Jag satt och kollade på bilderna från långseglingen 2010 igår och blev alldeles nostalgisk, jag längtar verkligen efter att segla med Shamrock igen. Jag har aldrig seglat som kock förut, men jag brukade alltid smita ner till byssan och fråga om jag kunde hjälpa till och som ni vet gillar jag ju att laga mat. Har redan börjat fundera lite på vad jag ska laga. Skillnaden mot tidigare är att jag ska laga mat för 30 personer istället. Då kommer jag att segla med Erica och Julia igen som förra sommaren, men då var det Julia som var kock.
Idag har jag skickat in min första jobbansökan för ett jobb i Sverige med start i maj. Det skulle vara perfekt om jag får det. Har ni nåt tips på andra jobb kan ni höra av er. På kvällen satt jag och pratade med pappa på skype om sommaren. De tre veckorna mellan seglingarna är de veckor som pappa också har ledigt så då ska jag vara tillsammans med familjen. Det ska bli så härligt.
Valencia
Det var så roligt att se Maria igen! Vi kramades om och om igen när vi sågs. Vi spenderade fyra dagar tillsammans i Valencia som är en helt underbar stad. Vi gick omkring i gamla delen av staden där vi ofta åt lunch och åt godaste glassen i staden sittandes på en gräsplätt i solen. Vi gick också fram och tillbaka i flodparken Turia. (I slutet av 1950-talet var det en stor översvämning i staden, så man beslutade sig för att leda om floden. Den gamla floden torkade ut och politikerna ville bygga en motorväg, men stadsborna protesterade genom att plantera träd där istället. Tiden gick och träden växte upp och idag är det en lång park genom staden.) Jag fullkomligt älskar den parken! Och det är jag inte ensam om. Vi såg folk promenera, springa och cykla, åka skateboard och rullskridskor, spela fotboll och styrketräna, sola och ha picknick. Parken lockar till sig alla.
En dag promenerade vi till ena änden av parken där museerna ligger. Byggnaderna är spektakulära, vilken arkitektur! Men vi gick aldrig in på något av museerna, vi gjorde faktiskt inget som var riktigt turistigt egentligen (förutom den guidade turen som jag gick när Maria var i skolan). Men det kändes faktiskt riktigt bra, för då upplevde vi staden lite mer som Valenciaborna upplever staden, bara att det var första gången för mig. En annan dag hyrde vi cyklar och cyklade till andra delen av parken och dagen efter det cyklade vi till stranden och solade. Det var faktiskt 22 grader varje dag och blå himmel och jag har faktiskt blivit lite brun efter resan. 
Jag smakade faktiskt en hel del lokala specialiteter. Paella (det åt jag två gånger), gudomligt saftiga apelsiner (som jag köpte på en riktigt häftig matmarknad), churros (tänk munkar som ser ut som pinnar istället) och horchata (en dryck gjord på tigernötter, vatten och socker). Dessutom åt jag jordgubbar till frukost varje dag. Middagen åt vi alltid hemma hos Maria i hennes lägenhet.
När jag var där pågick förberedelserna inför Fallas (uttalas fajjas) som är en stor fest mellan den 15 och 19 mars. Varje del av staden bygger stora statyer (se nedan), men i slutet är det bara en som vinner och resten kommer att brännas ner (låter farligt med stora bränder mitt i staden tycker jag). Och varje dag kl 14 på stora torget är det Mazcletas, 5 minuter av fyrverkerier, fast de hörs mer än vad de syns, nästan som explosioner. Man kan höra smällar hela tiden, överallt, fast egentligen är det bara barn (oftast pojkar 5-15 år) som tänder smällare. Under Fallasen är det ständigt fest med mat och dryck och ingen sover under dessa dagar (för vem kan sova med alla dessa ljud?).
Upp och iväg
Hasta la vista
Edinburg
Är man i Skottland måste man ju bara dricka whisky, så vi var på The Scotch Whisky Experience och fick lära oss massor och provsmaka, men ingen av oss gillade det bara sådär. Fast blandat med cola är det en helt annan sak. På kvällen var vi på Ghost Tour, en annan sak som Edinburg är så känt för. Jag minns inte när jag var så rädd sist. Det började med att guiden berättade om hur det var att bo i Edinburg förr i tiden, men historierna blev bara mörkare, äckligare och läskigare. Vi gick ner i underjorden där människor har bott undangömda i mörkret och dött och där det spökar. Jag rös av rädsla, höll hårt i mina vänner och tyckte att det blev tungt att andas. Jag ville bara ut därifrån. Mina vänner är skeptiker, men själv tror jag på spöken. Jag är fortfarande lite skärrad efter spökturen. (I högstadiet körde vi anden i glaset och vi tyckte till början att det var kul när anden svarade, men sen blev det obehagligt och det slutade med att vi renade rummet med en ritual.)
Något som var betyligt härligare var den guidade bussturen till högländerna och Loch Ness. Det är så vackert landskap. Bergen är lika dramatiska som alperna, fast dessa ser mer ut som kamelpucklar tycker jag och växtligheten liknar mer den i fjällen. Vi fick lunch när vi kom fram till Loch Ness och då sken även solen, vilken tur vi hade. Under resan dit hade vi haft alla väder, regnigt och molnigt, men just då var det soligt. Det är så typiskt Skottland att ha alla väder på en och samma dag. Jag har lagt upp foton på Facebook, så de får ni gärna kika in.
Oxford
Igår var alltså dagen då jag för första gången åkte utanför London för att se en ny stad. Oxford. Det var egentligen mycket enkelt att göra en dagstur såhär, så jag fattar inte varför jag inte har gjort det tidigare. Det var bara att köpa bussbiljetter, kolla upp om det finns nåt som staden är känd för (fick några tips från min flatmate som bott där tidigare), ta med sig lite pengar (man behöver inte ens packa något) och bara åka iväg.
Det var egentligen inte så enkelt att komma iväg, faktiskt, det var lite av ett drama. Jag var lite sent ute och eftersom det var rusningstrafik tog det dubbelt så lång tid med buss 2 till Victoria där bussen till Oxford skulle gå ifrån. Jag blev så himla stressad och sprang för att hämta ut biljetterna först och kom fram till Victoria Coach Station 6 minuter innan bussen egentligen skulle avgå. Men bussen var också sen, 10 minuter. Vi avgick, men det tog en evighet att ta sig ut ur London pga trafiken. Efter ett tag var bytte vi buss eftersom vår chafför var tvungen att ha paus och sedan bytte vi chafför igen för att den andra också var tvungen att ha paus. Vi kom tillslut fram till Oxford i alla fall, 1 timme efter utsatt tid. Men det gjorde oss egentligen inget.
Jag och Lovisa gick runt i centrum som inte alls var så stort. Står man i Korsningen (nära Museum of Oxford), sträcker sig cetrum ungefär 200 meter åt varje håll. Det var en fantastik fin dag igår, med blå himmel och en sol som värmde. Men vi hade klätt oss riktigt varma eftersom det var -3 grader ute (känns ännu kallare). När vi frös gick vi in i nån butik eller satte oss på ett café och åt en smörgås och drack nåt värmande. Det blev rätt så många butiker som vi kikade in i.
Vi besökte Christ Church, vilket är både universitetsområde och domkyrka. Det är härifrån de hämtat inspiration till Hogwarts när de skulle spela in Harry Potter-filmerna. Det märktes när man gick omkring där. De har även spelat in scenen i trappen då McGonnagal välkomnade eleverna i första filmen. Tyvärr fick vi inte gå uppför trappen eftersom studenterna hade lunch i matsalen just då. Vi funderade på om vi skulle låtsas vara studenter och smita upp tillsammans med de andra, men vi lät bli.
Flygbiljetter
Jag har precis köpt flygbiljetter till Edinburg. Jag reser dit den 1-4 mars tillsammans med Martina och Sarah. Jag ser verkligen fram emot det. Ska bli så kul att äntligen resa någonstans utanför London och se mer av Storbritannien. Känns som att det kommer att bli fler resor under våren.
Resan hem
Jag kom till Cityterminalen kl 1.10, alltså mitt i natten. Inga pendeltåg gick och inga affärer var öppna. Jag hade varken bussbiljett eller pengar på mobilen. Problem. Hur skulle jag lyckas ta mig hem? Råkade komma på idéen att ladda mobilen med kontokort, har aldrig gjort det förut, men det gick bra. Då kunde jag ju också köpa sms-biljett, eller? Nähä? Det gick tydligen inte. Nummret var tydligen spärrat för betaltjänster, hmf. Kom på den brilljanta idéen att spela turist. Det funkade! Han sa bara "take a seat". Yeey! Somnade gott i mammas säng.
Dagen efter åkte jag, syrran och Sina upp till Lövstabruk där resten av familjen väntade på oss. På pendeln satt vi och pratade om shopping i London då en man lade sig i vårt samtal (han sa att det inte var meningen att tjuvlyssna på oss) och vi satt och pratade med honom tills han skulle gå av. Och på bussen som tog oss ända till Lövstabruk var det en annan kille som också började prata med oss. Han hade också suttit och lyssnat på oss och jag kan inte förneka att vi satt och pratade väldigt högt och skrattade mycket för att vi hade så himla kul.
Det var så himla kul, för Sina berättade att det aldrig hänt henne förr att hon suttit och pratat med främlingar på kommunala transporter, men tillsammans med mig hände det två gånger under samma resa! Diskuterade det med min morbror bland andra. Han tänkte att det kanske har blivit som en överlevnadsstrategi för mig att vara väldigt öppen. Eftersom jag kom helt ensam till London utan att känna någon och det enda sättet att skaffa vänner är att vara öppen i möten med nya människor. Min öppenhet verkar väl synas på mig på nåt sätt, så att främligar inte verkar vara rädda för att ta kontakt med mig. Tycker i alla fall att det är en bra egenskap som jag har utvecklat.
2 dagar innan flyget går
Jag har packat allt jag ska ha med mig nu. Skrev en jättelång packningslista (jag älskar listor!) på allt som skulle packas. Det var så kul att packa, att ta ut varje klädhög ur garderoben och välja "den vill jag ha med mig, den vill jag inte ha med mig", att lägga ut allt på sängen och se alla saker jag ska ha med mig och att se alla saker jag lämnar kvar i garderoben och i hyllorna. Allt ligger inte i rätt väskor, så jag ska packa om imorgon. Jag får ha med mig två väskor på max 20 kg var som jag får checka in och 10 kg i handbagage. Det är fantastiskt att få ta med sig 50 kg packning! Jag har en stor orange väska som är perfekt och min favoritsportväska kan jag ha som handbagage, dom har jag packat. Men jag vet inte vilken väska jag ska packa resten i, de saker som just nu ligger i ikeapåsar. Men det måste lösa sig!
Jag blev så glad när min dator kom med posten, min alldeles egna dator! Den har 15,6"-skärm och webbkamera, på nätet hade den fått fantastiskt bra kommentarer och den var billig, under 3000 kr faktiskt. Underbart, exakt vad jag ville ha!
Under sommaren har jag kollat efter boende i London, fick tips om en hemsida där det finns möjlighet att hitta ett rum i en lägenhet som man delar med några andra personer. Men det känns så svårt att skaffa sig boende innan man kommer dit, det är dyrt att ringa, tar lång tid att få svar på mejl och så får man inte se lägenheten innan. Jag ringde en barndomsvän till mig som pluggat i London och han gav mig massor med bra tips. Framförallt tyckte han att jag skulle skaffa ett tillfälligt boende först och leta efter ett rum som en galning när jag väl är i London. Jag gillade den idéen, så nu har jag bokat ett hostel strax utanför London "City" där jag ska bo den första veckan. Det var billigt, typ 15 pund/natt, däremot måste jag dela rummet med 5 andra personer. Aja, det ska nog gå bra.
Några bilder från Zürich
På lördagen åkte vi pariserhjul och såg denna vackra utsikt över staden.
Trampbåt på Zürichsjön.
Vår favorittram som vi alltid tog ner till stan när vi bodde i Zürich.
Det är så enkelt att ta sig runt kommunalt i denna stad.
Vi var på Zoo en dag och jag fick klappa getterna.
Här var jag nästan varje rast då jag gick i 4:an och i 5:an.
Det tog ett tag att lära sig, men jag kan det fortfarande.
Jag älskar glass. Mövenpickglass är riktigt god, men riktigt dyr.
Zürich i mitt hjärta
I mandags var vi pa Zürich Zooh. En del djur är roliga att kolla pa, typ sma apor som sprang runt och jagade varandra och vargarna som at pa stora köttstycken. Andra djur tycker jag synd om, djur som bara sitter inaktiva och inte gör nanting, bara för att burarna är för sma och trakiga. Vissa djur inte är sa spännande att kolla pa, t.ex. faglar, grodor och ormar, men att leta efter dom och sedan upptäcka dom är kul.
Pa vägen hem gick vi förbi min och Saras gamla lagstadieskola. De sista barnen var precis pa väg hem när vi kom. Vid skolan finns ett enormt träd som vi alltid brukade klättra i pa rasterna. Nu klättrade vi där igen. Det känns otroligt att jag kommer ihag alla grenar som jag klättrade i, det var ända 9 ar sedan jag gick pa den skolan, 6 ar sen jag klättrade i trädet sist. Det var sa roligt att klättra igen, att fa använda hela kroppen och vara kreativ, för det maste man om man ska kunna ta sig upp. Och att utmana sig själv, hur högt upp kan jag ta mig?
Pa tisdagen var vi i Dolder. Där finns en jättestor utomhusbassäng och en minigolfbana. Vi var mycket pa Dolder när min familj bodde här. Men da badade vi typ hela tiden, vi lekte med varandra, dök ned till botten och hoppade fran hoppbrädan. Nu gjorde vi det ocksa men inte lika länge. Vi solade, at lunch och spelade minigolf ocksa. Det var inte manga andra som badade, bara nagra som träningssimmade. Men det var ju en helt vanlig tisdag förmiddag, folk gick i skolan eller jobbade.
Pa kvällen var jag, Sara och Leoni pa resturangen Die Blinde Kuh. Det var verkligen en upplevelse, för inne pa resturangen är allting kolsvart. Det känns som om du är blind, du kan inte ens se din egen hand om du haller upp den framför ansiktet. Det gick bra att hitta besticken, tallriken och glaset, men det kändes väldigt konstigt att äta. Du visste inte vad du hade pa gaffeln, först när du tog en tugga kände du om det var fisk, varma grönsaker eller polenta. Och du visste inte heller hur mycket det fanns pa gaffeln, om det var lite (oftast), mycket eller ingenting alls. Och sa visste man inte hur det sag ut pa tallriken och hur mycket mat det fanns kvar. En gang började jag äta med händerna, för da kände man det där mycket bättre, men det var rätt kladdigt sa jag at med bestick i alla fall.
Igar träffade Saras kompis. Vi köpte mat pa mataffären Migros och tänkte sätta oss vid Zürichsjön och äta, men när vi kom ut ur affären ösregnade det. Sa vi satte oss pa en Tram istället för att äta och akte fram och tillbaka. Pa eftermiddagen gick vi pa museum, det fanns en utställning om liv i rymden, spännande, men jag kände mig för trött för att första vad som stod pa skyltarna. Efter det akte vi Polybahn (bergbana) och bat pa Limmat och Zürichsjön. Vi försökte aka den baten i lördags ocksa da vi gick omkring i stan, men da var den full, nu var den nästan tom.
Tillbaka i Zürich
I lördags gick vi runt i stan, det var riktg mysigt med alla söta hus och fina gränder. Vi satte oss pa ett torg och at crepes i solen, mums. Pa den stora platsen vid Bellevue stod ett pariserhjul uppställt, 34 meter hög, självklart satte vi oss i en korg och akte upp, ner och runt. Sen trampade vi runt pa Zürichsjön i en trampbat, det var roligt och soligt och varmt och härligt. Vi trampade över till andra sidan sjön rundade fontänen och tillbaka. Pa tillbakavägen turades vi om att sitta längst bak med benen i vattnet. Igar, söndag, badade vi i Limmatfloden, det var precis lika roligt som jag minns det. Med repet tvärs över floden som man typ balanserar pa för att inte aka iväg med floden som försöker dra en med sig, det är san kraft i floden att man knappt kan simma uppströms. Och lianen som man kan svinga sig ut med över floden var ocksa kvar.
