Livet efter studenten

Jag märkte igår att jag verkligen har ställt om dygnet. Igår när gästerna kom kl 21 stod jag och gäspade för att jag var trött, så jag fick göra det i smyg. Det blev en lång kväll och en tidig morgon. Jag fick återigen sova på hotellet, det känns så himla bra att få den möjligheten, så jag fick åtminstone 4,5 h sömn. Managern hade bokat rum till alla oss som jobbade igår kväll och imorse. Jag var trött imorse, men det gick bra att jobba ändå, för det var först när jag satte mig ner och jag fick känna efter som tröttheten kom. Så när jag slutade kl 12 idag, satt jag en timme och åt lunch för att jag inte orkade flytta på mig. I omklädningsrummet var jag så flummig som jag kan bli när jag är övertrött. Såklart somnade jag på bussen på väg hem, men som tur var vaknade jag upp när bussen stannade på min busshållplats så att jag hann springa av.

Men trots att jag var trötter, var jag glader. Hade sett fram emot evenemanget igår, så jag var glad därför. Dessutom träffade jag Torben och David igår. Dessa två tyskar gick i min klass på Kaplan och nu har de också fått jobb på hotellet. Men de jobbar i Room Service istället, kvällsskift och nattskift. Jag och Torben blev jätteglada att se varandra och snackade varje gång vi fick tillfälle till det. Och imorse var jag glad för att jag fick hjälpa till de andra på alla sektioner, det gillar jag. Det jag framförallt gör är att ta in disk och servera toast, så det blir mycket spring, men det sköna är att man slipper ansvaret för en sektion och stressen som kommer när det blir mycket att göra och de andra blir så glada när man hjälper till. Och managern O som brukar vara rätt hård i tonen, var faktiskt rätt så trevlig mot mig idag. Hon sa att jag hade gjort ett bra intryck på henne igår.

Så där då var veckans städning avklarad! Mitt rum, vardagsrummet, badrummet, toaletten och köket. Äntligen, jag tror det tog mig nästan 3 timmar. Men jag var väldigt noggrann också. En del ställen kan inte ha blivit städade på hur länge som helst, men det åtgärdade jag. Vi har roterande schema om vem som städar huset varje vecka, så nästa gång jag måste städa huset är om 5 veckor. Det känns bra. Men om jag ser smuts, kommer jag städa, vare sig det är min tur eller inte. Jag kan inte låta bli att ta bort smuts har jag märkt, framförallt om det är smutsigt i köket. Eftersom jag gillar att laga mat, är det viktigt för mig med ett rent kök.

Det var soligt idag, 14 grader varmt och jag var ledig. En perfekt dag för att ta en löprunda. Och det var vad jag gjorde. Jag sprang i Clapham Common, en stor park som ligger rätt så nära. Det var så härligt, så jag var ute och sprang i en hel timme. Jag överraskade mig själv igen.

Första gången jag sprang i London var vecka 7. Då hade jag inte sprungit alls på 3 månader och jag trodde att jag inte ens skulle klara 20 minuter. De första tio minutrarna var jobbigast, men efter ett tag kändes det som om jag kunde springa hur långt som helst. Så jag var ute i 40 minuter. Jag brukade inte ens springa så länge när jag sprang regelbundet i Sverige. Min löprunda tog en halvtimme då. Men nu! Jag överraskade mig själv.

Detta var fjärde gången jag var ute och sprang, det är väl inte särskilt imponerande med tanke på att jag varit här i 12 veckor. Men jag sprang i tisdags, idag och jag planerar att springa på måndag igen, så nu är jag taggad och det känns som om jag kan komma igång med träningen på riktigt nu. Jag har saknat träningen, för sen jag kom hit har jag ätit för mycket och tränat för lite och det syns. Dags att vända på det, tänker jag.

I fredags kom min morbror till London för att hälsa på mig. Vi träffades efter att jag slutat på jobbet och gick och satte oss på ett café och pratade för att vi hade så mycket att prata om, framförallt om jobbet. Själv jobbar han på mat&dryck-avdelningen på ett lyxhotell i Oslo och det är han som har inspirerat mig att jobba som servitris. Det är min morbror som har lärt mig duka ett bord, vika servetter, hålla flera tallrikar i samma hand, att dricka vin och vett och ettikett vid matbordet. Tack för det, morbror. Om det inte hade varit för dig hade jag inte jobbat där jag jobbar nu.

På fredagkvällen såg vi musikalen Billy Elliot, en gripande berättelse om pojken som ville dansa ballett. Dansnummerna var storslagna och minnesvärda. Vi besökte konstmuséet Tate Modern och Notting Hill på lördagen. Inte för att jag är väldigt intresserad av konst, men jag kan ändå uppskatta och njuta av konstverken.

Vi har njutit av mycket god mat. På lördagkvällen åt vi trerätters middag på resurangen i hotellet där jag jobbar. Fiskkakan med pocherat ägg, spenat och hollandaisesås var det absolut godaste jag ätit på mycket, mycket länge. Jag uppskattade verkligen att vara gäst istället för att vara den som jobbar, nu fick jag äntligen smaka på den goda maten. Vi träffade min morbrors vänner och åt ena gången på en grekisk mezeresturang och andra gången ville vi uppleva English Afternoon Tea, något som jag faktiskt inte upplevt än, men då var vi för tidiga så vi var tvugna att äta lunch istället.

Jag har haft en underbar helg tillsammans med min morbror. Tack!

När jag vaknade igår var min första tanke "nu är jag 19 år". Det kändes så skönt att bli lite äldre. För jag kände mig så mycket äldre än 18 år. Varje gång jag berättade för någon att jag var 18 år, sa de alltid "so young?!". Ingen tror mig, alla gissar att jag är 22 år eller nåt.

Det är så mycket som hänt under det senast året. Jag har tagit körkort, köpt alkohol, besökt nattklubbar, tagit studenten, haft sommarjobb. Jag har flyttat till London, hittat och skrivit kontrakt på en lägenhet på egen hand och betalar hyra. Så nu är det jag som måste köpa och laga mat, städa, tvätta och stryka mina kläder själv, inga föräldrar som hjälper till med det längre. Jag är väldigt tacksam över att mina föräldrar involverade mig i hushållssysslorna så att jag vet hur man gör nu. Tack mamma och pappa! Jag har varit på intervjuer och provjobb och har ett heltidsjobb nu och får lön som jag ska försörja mig på och se till att jag inte gör av med mer pengar än vad jag tjänar.

Mitt liv är så annorlunda nu jämfört med för ett år sedan och jag har varit tvungen att växa upp snabbare än någonsin förut. Fast jag har alltid varit väldigt självständig och ordentlig, så jag har inte oroat mig över att jag inte ska klara detta.

Dagens ord: black pudding is a type of sausage made of pigs blood, fat and grain, which is very dark in colour.
Svenska: blodpudding

Igår jobbade jag kvällsskiftet i baren. Det var ett evenemang i baren med typ 100 gäster från mediabranschen, så min och Ellis uppgift var att gå runt (snarare tränga sig fram eftersom det var så trångt bland alla människor) och servera olika kanapéer till gästerna. De flesta undrade vad det var jag serverade och då fick jag glatt förklara vad det var, t.ex. "it's blackpudding and porkbelly". Det var roligare än jag trodde. När kanapéerna var slut tog vi undan tomma glas, stoppade in dem i diskmaskinen och putsade glas resten av kvällen.

Elli är från Tyskland och hon gick också på Kaplan och vi började jobba på hotelet samtidigt för drygt två veckor sen, men fram till i onsdags hade vi inte jobbat tillsammans en enda gång. När hon hade kvällsskift hade jag morgonskift och tvärtom. Men äntligen fick vi jobba tillsammans och vi blev vänner direkt.

Jag slutade vid midnatt och eftersom jag skulle börja jobba kl 6 dagen efter (imorse) förklarade managern att det fanns möjlighet att sova på hotelet. Åh, vad jag blev glad! Han bokade rum åt mig och när jag slutade gick jag till receptionen och hämtade min nyckel. Jag hade ett väldigt, väldigt fint dubbelrum alldeles för mig själv. Kuddarna var otroligt sköna! Jag lyckades sova nästan 5 timmar, men det måste ha varit kvalitetssömn, för trots sömnbrist kände jag mig inte särskilt trött under frukostskiftet.

Har handlat mat de senaste dagarna inför imorgon. Har bjudit hem några vänner och jag ska laga mat. Så ikväll bakade jag en kladdkaka. Jag brukar inte baka kladdkaka, så det var så mycket enklare än jag trodde att det var. Har dessutom putsat fönster, när jag drog med ett papper över fönstret blev det alldeles svart på pappret, så nu efter att jag varit där med fönsterputs kan man äntligen se ut.