Livet efter studenten

Min syster frågade mig igår om jag saknar London. Men det är verkligen en märklig känsla att ha flyttat därifrån. Ibland känns det som om det bara var en härlig dröm, men jag vet ju att jag har varit där. Ibland saknar jag mina vänner jag träffade där och tänker tillbaka på våra spontana aktiviteter, konserter vi gått på, roliga bullar vi bakat och när vi druckit te långt in på natten. Ibland saknar jag mina kollegor och ser framför mig alla de gånger vi skrattade tillsammans. Ibland tänker jag på när jag hängde med mina lägenhetskompisar i köket och känner att jag saknar dem med. Det är såna saker som jag aldrig kommer att få uppleva igen. Men staden London saknar jag inte lika mycket, London finns ju kvar när jag reser tillbaka men det kommer inte att vara som när jag bodde där. Det är stor skillnad mellan att vara turist och innevånare. Jag trivs ännu bättre i Sverige och jag har det bra här nu.

Igår träffade jag Sarah, Martina och hennes kompis Sarah W. Vi åt på en japansk resturang som hade en jättehäftig interaktiv meny på borden. Borden belystes ovanifrån och med hjälp av en musplatta kunde man navigera menyn. Vi beställde in flera olika rätter som vi delade på. Asiatisk mat är inte direkt min favorit, men det här var inte så dumt, faktiskt. Vi var väldigt hungriga när vi kom dit, men inte så mätta när vi gick därifrån, så vi gick över gatan till ett café med häftiga bakelser i skyltfönstret och hade desserten där. Min morotskaka var helt fantastisk. Där blev vi däremot proppmätta.

  


På konserten på Heaven spelade Juveniles, Citizens och Is Tropical live. Tre indie-electroband som jag inte kände till sen tidigare, men jag hade lyssnat på dem på YouTube så jag kände åtminstone igen några låtar och hur banden lät. Det roliga var att vi hade alla olika favoritband. Juveniles var mitt favoritband under kvällen, lyssna på "we are young" och "hard working girl". Däremellan spelade några DJs. Det är sådana här konserter som jag gillar, nej, älskar att gå på. Flera indie/rock-band som spelar på ett ställe som tar 200-500 personer och är det inte jättetrångt så finns det plats att dansa. Jag hade en toppenkväll!

  

Idag var jag tyvärr tvungen att jobba, men jag fick bara 2 timmars sömn inatt, så när jag insåg att jag skulle polera tallrikar hela dagen blev jag jätteglad, jag hade inte orkat med nån annan arbetsuppgift. Trots sömnbrist har jag varit på bra humör hela dagen, för ikväll kommer Erica och Julia till London för att hälsa på mig! Men för att orka stanna uppe när de kommer ska jag ta och lägga mig nu!

När det var 5 veckor kvar ritade jag upp detta i min kalender. Det var den 24 mars. Idag är det den 3 april och nu är det bara 3 veckor och 4 dagar kvar, det är bara 25 dagar. Av dessa 25 dagar kommer jag att jobba 10 dagar och vara ledig i 15 dagar (de incirklade dagarna). På kvällen den 9 april kommer Erica och Julia hit och stannar till den 14 april, 19 april är min (och Ellis) sista dag på jobbet, den 23 april kommer Frida och den 27 april flyger vi hem.

Nu är det bara 39 dagar kvar i London innan jag flyttar tillbaka till Sverige igen. Bara! Det kommer gå så himla fort. Av dessa har jag bara 20 arbetsdagar kvar, vilket känns oerhört skönt, så om exakt en månad kommer jag att jobba min sista dag. Nedräkningen fortsätter...

Jag och Elli kommer att sluta samma dag och det kommer att vara så himla roligt, för vi började jobba nästan samtidigt på hotellet. I början blandade alla ihop oss för att vi är rätt så lika. Två brunetter från Kaplan var väldigt förvirrande. Våra namn, Elin och Elli, uttalar de ungefär likadant och många har fortfarande svårt att skilja på dem.

Idag köpte jag min flygbiljett hem till Sverige! Jag flyttar tillbaka fredagen den 27 april!!! Det är bara 66 dagar kvar. Underbara Frida kommer och hälsar på mig den 23 april och vi flyger tillbaka till Sverige tillsammans. Vi har pratat om att vara tillsammans i London och att resa tillsammans och nu är det typ 2 månader kvar! Kan knappt vänta, jag längtar så.

Det finns massor av saker som jag ser fram emot.
Jag ser fram emot att:
 - resa till Edinburg
 - hälsa på Maria i Valencia
 - Erica och Julia kommer och hälsar på mig
 - Frida hälsar på mig
 - flytta hem till Sverige
 - återförenas med min familj
 - segla med Shamrock i sommar
 - börja plugga på högskola i höst

Jag gillar att tänka på och drömma om framtiden. Jag har alltid en plan för vad jag ska göra härnäst i livet, det gör inget om den planen ändras, det viktiga är att jag alltid har en. Jag vill alltid veta vart jag är på väg. Jag har massor av idéer om vad jag vill göra, det mesta vill jag göra innan jag blir 30 år, för det är så svårt att föreställa sig vad som händer efter det.

Tja, hur går det egentligen med mina nyårslöften? Godisförbudet fick ni ju bevis på i förra inlägget att jag inte kunde hålla. Det slinker ned en godsak då och då måste jag erkänna. Men jag har slutat äta efterrätterna som serveras i matsalen och jag köper inget godis i mataffären, så det är alltid något. Det går desto bättre med träningen. Jag springer på mina lediga dagar, vilket blir två gånger i veckan. Jag har min löprunda i Battersea Park som tar ungefär en timme. Och nu har jag även börjat ta promenader efter jobbet och går till busstationer som ligger längre bort. Dessutom styrketränar jag lite varje dag hemma. Mjölkflaskorna har blivit mina hantlar.

Jag är bra på att logga in på Skype. Varje gång jag sätter på datorn, loggar jag in det första jag gör. Jag har redan besökt Oxford och har köpt biljetter till Edinburg och till Valencia. Så löftet om att resa i Storbrittanien och i Europa kommer jag att uppfylla.

Vad gäller jobbet så har jag fått mer varierade uppgifter. Istället för att vara servitris hela tiden, så är jag coffee/food runner eller på cold buffet och ibland på coffee station. På så sätt har jag utvecklats. Jag känner mig gladare när jag får lite variation nu. Efter att ha jobbat här i nästan fyra månader, vet jag vad som gäller och det gör väl att jag jobbar snabbare och effektivare.

Jag blev så glad och liksom nöjd när jag i går kväll gick ut på balkongen och såg att det snöade. Snön är verkligen något som jag har saknat under vintern hitills. Samtidigt kunde jag knappt tro att det var sant, att det skulle snöa i London, att gatorna skulle bli vita och bilarna täckta. Så jag stod kvar ett tag på balkongen och tog in alla intryck, snöflingorna som landar på min kind och den friska luften. Mina kollegor har påstått att det snöat några gånger tidigare, men snön måste ha smält undan lika snabbt som den kom. Men denna gången stannade snön i åtminstone ett dygn.

På morgonen serverade jag i sektion 4, den största sektionen. Jag gillar inte att jobba där eftersom allting bara blir till en enda röra. Och sen på lunchen var jag servitris för tredje gången, men första gången på riktigt egentligen eftersom jag inte hade så mycket att göra förut. Var inte på topp efter morgonen och hade egentligen inte lust att vara där, så det gick väl sådär. Det är roligare att vara runner, tycker jag.

Efter att jag slutat gick jag till Primark och shoppade, vilket jag inte gjort på en evighet känns det som. Hittade en del bra grejer som jag faktiskt har längtat efter att köpa. Jag köpte jeans som inte känns så himla trånga om jag har långkallingar på mig (vilket jag har dagligen, eftersom det är så himla kallt här i London), en varm kofta som är jättefin (har spanat in den tidigare och att den nu var på rea gjorde mig ännu gladare), torgvantar, svart linne och en enkel kavaj (mycket festligare än att ha på sig en kofta).

Ikväll köpte jag och Lovisa bussbiljetter till Oxford! Så vi ska till Oxford imorgon! Vi pratade igår om att åka dit en dag då vi båda är lediga, så när jag kollade på det nya schemat idag såg jag att den dagen var imorgon. Så varför skjuta upp det tänkte jag. Det ska bli riktigt kul att se något annat än London.

Innan jag flög tillbaka till London igen tillbringade jag två dygn i Stockholm för att träffa mina underbara vänner. Bakade och åt chokladbollar med Maria, satt på ett café med Erica och gick runt på stan med Sofie. Tack så mycket tjejer! Jag blev så himla glad över att se er igen!!

Jag, Sara, Sina och Nora gick runt på stan och shoppade. Hittade en perfekt ny väska för endast 100 kr på mellandagsrean. Det tog emot att shoppa lite, men beror det på att jag har blivit snål eller ekonomisk? Har man en väldigt liten inkomst som ska räcka till allt får man shoppa lagom, tänker jag.

Idag och igår var jag ledig, så jag gjorde det vanliga, alltså tvätta, städa och springa. Igår kväll var jag ute tillsammans med Martina och Lovisa. Vi gick till Koko som är vårt nya favoritställe. Stället ser mer ut som en gammal teater, tycker jag, med alla balkonger. Det var en riktigt bra kväll. Vi hade skrivit ut inbjudan för att komma in gratis innan kl 22. Vi kom kl 21.35 men kön var väldigt lång, så det var väldigt spännande om vi skulle hinna eller inte, så vi blev väldigt glada när vi kom in kl 21.58.

Kvällen hade varit ännu bättre om jag inte min mobil hade försvunnit. Så idag gick jag och köpte en ny telefon. Det var inte det enklaste att hitta en SIM-lös mobil, på tredje försöket hittade jag i alla fall en mobil för bara 20 pund. Den är inte bäst, men den duger, ett tag i alla fall. Hade mitt svenska SIM-kort med alla svenska nummer jag samlat på mig genom åren, men där fanns inte de engelska nummrena. Tråkigt tråkigt. Det är ju dessa nummer jag använder mest.

Jaha, då var jag tillbaka i London då. Det var lite jobbigt att sätta sig på flygbussen. Jag ville inte riktigt lämna Sverige, det skulle varit så skönt att bara ha stannat kvar. För i Sverige finns min familj och det är i Sverige som jag verkligen känner mig riktigt hemma. Men nu sitter jag i mitt rum här i London och det känns inte så illa ändå. Snart är jag tillbaka på jobbet, tillbaka till vardagen. Men det jag verkligen ser fram emot är att min familj är snart här för att hälsa på mig.

Sådär, nu är allt klart och fixat. Detta är vad jag har gjort idag och igår. Jag har bytt lakan, tvättat kläder och städat rummet. Jag har lagat mat. Jag har kollat på film. Jag har slagit in alla presenter. Jag har rensat ur garderoben och packat väskan.

Nu ska jag äta lite pasta och sen ska jag ta bussen till flygplatsen Gatwick. Och sedan flyger jag till Sverige!!!



Hej då London! Jag kommer snart tillbaka.

Det är exakt en vecka kvar till jul och bara tre dagar kvar på jobbet innan jag får jullov. Snarare 9 dagars ledighet, för det heter väl inte lov när man har slutat skolan? Jag är så glad att jag fick hela 9 dagar! Har redan fått se schemat för julveckan, det står OFF varenda dag på min rad, härligt. Så på onsdag ska jag slå in julklapparna och packa väskan och på torsdag kväll flyger jag hem till Sverige! Det är inte lång tid kvar nu, kan knappt vänta.

Idag tog jag en promenad i det fina området Mayfair. Husen är vackra, bilarna dyra, människorna välklädda och butikerna säljer välkända designerkläder. Jag säger bara Chanel, Prada, Burberry, Dolce&Gabbana, Dior, ... Alla lyxiga butiker finns i dessa kvarter.

Ju närmare julen kommer desto mer längtar jag hem till Sverige och till min familj. I förrgår när jag och Lovisa stod och putsade bestick i köket (när vi putsat klart alla bestick fick vi gå hem) sjöng vi alla lucia och julsånger vi kunde. Och igår när vi återigen stod och putsade bestick förklarade vi för kockarna vad det egentligen är vi firar på Lucia och hur det går till (för det är verkligen en svensk tradition, googla om ni inte visste det), de tyckte det var väldigt konstigt. Så när det änligen var Lucia igår såg jag, Lovisa och Malin självklart på luciatåget i Ulrika Eleonora Kyrka i London. Det var jättevackert och efteråt bjöd de på lussebullar och så köpte vi glögg. Vilken härlig julstämning.

I deras café hade de en del svenska tidningar, och jag bläddrade igenom en svensk tidning för första gången på ungefär 4 månader. Märkte att DN inte ser ut som jag var van vid (när hände det, undrar jag). Jag saknar verkligen att läsa igenom DN till frukost. Det brukade jag göra varje morgon. Men nu när det inte kommer någon tidning till min dörr har jag ingen aning om vad som pågår i världen där ute. En gång var det en thailändsk tjej som berättade för mig att det var översvämning i Bankok och jag svarade "är det?".

Idag gjorde jag min egen julkalender. Med pepparkakor. Så nu får jag äta en pepparkaka varje dag ända fram till jul. Det är bara 24 dagar kvar!

Och så här ser min pepparkakskalender ut:


(Sorry, ni får vrida på huvudet. Hinner inte fixa det nu, ska till jobbet.)

Pappa har bokat flygbiljetter till mig så jag flyger hem kvällen den 22 december och flyger tillbaka den 29 december. En hel vecka i Sverige! Åh, vad jag längtar efter att träffa hela min familj!!!

Igår var jag tillbaka på hostelet igen. Det var väldigt många som jag kände som fortfarande var kvar. Det var riktigt kul att se dem igen. Men såklart var det även en hel del som har rest vidare, till Usa, Marocko, Peru och jag vet inte vart. Stod mest i baren och pratade med Jack, Bobby och David, de har alla tre varit borta ett tag, men nu var de tillbaka igen. Trogna hostelgäster är de.

Idag var en bra dag på jobbet. Tog åt mig vad Lily hade sagt till mig om att duka ett bord i taget. Det funkade riktigt bra och det blev aldrig riktigt stressigt även om jag ofta hade nästan fullt i min sektion. Istället för att någon kom och hjälpte mig, kunde jag till och med lämna min sektion flera gånger för att hjälpa de andra. Det finns mycket som jag kan förbättra och fortfarande så mycket nytt att lära sig, det gillar jag. Varje dag ska vara en utmaning och varje dag vill jag lära mig något nytt.

Anledningen till att jag inte uppdaterat min blogg på mer än en vecka beror på att vi inte har något internet i huset just nu. Vi hade de första dagarna, men det började krångla och företaget var ovilligt att hjälpa oss, så vi sa upp kontraktet. Och nu måste vi vänta på att ett annat företag ska installera nytt internet i lägenheten, detta kommer att ske tidigast 24 november. När Oz berättade det för mig höll jag på att freaka ut. Inget internet på 4 veckor!!! Hur ska jag klara mig utan internet så länge, tänkte jag, jag som använder ju internet varje dag. Nu sitter jag med min dator på McDonalds och äter McFlurry eftersom de har trådlöst internet här, närmaste resturangen ligger bara på 10 miuters gångavstånd från lägenheten. Men jag har inte riktigt tagit mig tiden att gå hit förrän nu.

Har jobbat frukostpasset de senaste dagarna. Jag gillar verkligen att jobba frukost, vi är ett fantastiskt team som jobbar bra ihop. Och nu när jag har jobbat här i två veckor har jag lärt mig rutinerna och det känns skönt att veta exakt vad man ska göra och inte behöver fråga om allt längre. Och det är inte så jobbigt att gå upp kl 4 på morgonen och ta första bussen till jobbet som jag trodde. Försöker gå i säng kl 20, vilket känns löjligt jämfört med när jag brukade gå och lägga mig förut. Men som tur var är det mörkt redan kl 18, annars hade det kännts jobbigare.

Fördelen med att jobba morgon är att jag slutar senast kl 15 och då har jag tid att hitta på något efteråt. Så i måndags träffade jag Jenny, den svenska tjejen som gick i samma klass som mig på Kaplan. Vi träffades på ett café och snackade om framför allt jobb, boende och jul, sånt som är aktuellt för båda oss just nu. Och på tisdagen träffade jag Bart för att se musikalen "The Lion King". Den var helt fantastisk och jag fick rysningar varje gång de sjöng. Wow! Det var en upplevelse!

Jag är barnsligt förtjust i Ikea. Tidigare ville jag alltid följa med mina föräldrar varje gång de skulle dit. Så nu när jag behövde en del saker till mitt rum och dessutom en hel del till köket och badrummet, tog jag förstås chansen att åka till Ikea. Sarah följde med mig. Vi tog bussen och det tog ungefär 1,5 h för varuhuset ligger norr om stan. Vi kom dit kl 16.30 och började med att äta. De var på väg att stänga köket, men vi hann precis köpa något först. När vi ätit upp meddelade de i högtalarna att de skulle stänga varuhuset om 5 minuter. VA! Jag blev chockad. Skulle jag behöva åka tillbaka denna långa väg utan att ha fått köpa någonting först? Vi frågade och de svarade att vi hade 30 minuter att ta oss till kassorna. Vilken tur. Men då blev det brottom. Vi hoppade över utställningsdelen och gick direkt till nedervåningen med alla prylar. Vi hittade en kundvagn och sprang runt i varuhuset och försökte slänga ner så många av sakerna som möjligt som jag skrivit upp på min långa lista. Det var väldigt konstigt att springa runt där, halvstressad, i ett nästintill tomt Ikea, de som vi såg var personal som plockade bland varorna. Jag hann till och med hitta byrån jag ville köpa. När jag var klar hade jag fyllt två kassar (värde: 40 pund per kasse). Dessutom köpte jag lite svensk mat, lingonsylt, sill, knäckebröd och pepparkakor. Dagens bästa köp: byrå, sänglampa, diskställ, diskhanddukar och grytlappar. För att slippa byta till tunnelbana (vilket är ett helvete om man har klumpiga och tunga saker att bära) satt vi kvar på bussen till sluthållplatsen och bytte till en annan buss som tog oss nästan hela vägen hem till mig. Fick släpa sakerna de sista 500 metrarna. Ville snickra ihop byrån, men insåg att jag saknar hammare och skruvmejsel, så jag ska se om jag kan låna det av någon, annars får jag väl köpa det. Sitter och äter knäckebröd nu, gott.