Livet efter studenten

På jobbet har vi börjat med en ny "Sequence of Service", typ en mall för tillvägagångssättet vid serverandet. Den är galet löjlig. På lunchrasten satt vi och gjorde oss roliga över den. Nu ska vi använda gästernas namn hela tiden, enligt mallen vi fick ska vi säga deras namn 15 gånger, jag skojar inte! Och när vi ska berätta om frukosten ska vi räkna upp vilka juicer som finns. Som om de inte kan se det själva! Varför inte räkna upp kaffe och tesorter och mjölk och flingor och bröd också när vi ändå är igång? Och nog tror jag hur de vet hur en frukostbuffé fungerar.

Jag tycker redan nu att vi servitriser och servitörer ställer för mycket frågor. När jag jobbar på golvet känns det som om jag stör gästerna när jag erbjuder både det ena och det andra och frågar en massa gånger om allt är okej och om de vill ha mera kaffe. Tänk er hur det kommer att bli nu! Det kommer ju bli stressigt för oss med endast fyra bord om vi ska hålla på såhär. Om jag skulle vara gäst skulle jag bara vilja att servitrisen först frågar vad jag vill beställa och sedan komma tillbaka en gång och fråga om allt är okej efter att jag fått vad jag har beställt och sedan lämna mig ifred. Om jag vill nåt påkallar jag servitrisens uppmärksamhet själv. Men om min supervisor ser att någon av mina gäster sträcker upp handen för att t.ex. be om mer kaffe, blir hon inte glad. Därför måste vi hela tiden passa upp på våra gäster och gärna prata med dem för att lära känna dem, då blir de väldigt glada istället. Fatta vad vi håller på och daltar med gästerna, jag orkar inte. 

Jag är så glad över att jag inte jobbar så ofta på golvet längre. Oftast är jag coffee runner nuförtiden, vilket innebär att jag serverar te, kaffe och toast till borden. För det mesta är jag i köket och putsar bestick, glas och tallrikar, snackar med mina kollegor och hjälper den som är på coffee station när det blir stressigt. Det är riktigt nice. Det är typ den enklaste uppgiften som finns, men de dagar jag är coffee runner är jag på bäst humör.

Solen värmer, det är 10-15 grader ute, fåglarna kvittrar, de första blommorna blommar. Det är så underbart när våren kommer. Människor tar av sig jackorna, sätter sig i en park, vänder sig mot solen, sluter ögonen och känner solens värme mot ansiktet. Inga långkalsonger eller mössa behöver jag längre och idag hade jag på mig mina converse istället för mina varma vinterskor. Denna vecka har jag tagit flera promenader i Londons fina parker, det är där man vill vara just nu. Självklart var det massor av folk som var ute och gick på promenader eller satt i gräset.

I går gick jag och Lovisa genom Hyde Park. Det var söndag och i Speakers Corner var det många talare som höll tal eller debatterade med lyssnarna. Det var riktigt kul, faktiskt första gången som jag var där på en söndag då de håller tal. Det verkar som om vem som helst kan komma dit och framföra sina åsikter. Vi fattade inte alltid vad de pratade om alla gånger, men det roligaste var att lyssnarna också framförde sina åsikter och då blev det en riktig diskussion. Det var många som pratade om religion, men de hade vi ingen lust att lyssna på, själv tycker jag att det är lite läskigt med personer som försöker övertyga andra om att de har den "rätta" tron. Vi fortsatte genom parken till Hyde Park Corner där det var en hel del människor som åkte rullskridskor. De åkte typ slalom mellan koner, men det gjorde de så himla snyggt, det såg nästan ut som om de skulle sätta krokben för sig själva hela tiden.

Första gången jag jobbade på "coffee station" fick jag för mig att jag ville prova igenom alla tesorter vi erbjöd gästerna. Kamomillte, pepparmintte, fruktte, grönt te, english breakfast, earl grey och citron&ingefärste. Efter det köpte jag hem både grönt te och fruktte och dricker minst en kopp te om dagen. Ska nog köpa hem kamomillte också som är min favorit just nu eller om jag hittar nån annan spännande tesort.

Det var verkligen där och då som jag lärde mig att uppskatta och gilla te. Tidigare när någon har frågat mig om jag vill ha kaffe eller te, svarade jag oftast att jag ville ha saft/mjölk/varm choklad istället. Bara då och då drack jag te, om det luktade gott.

Det bra med att få vara mycket i köket på jobbet är att man kan göra sig en kopp te (eller kaffe för de som föredrar det). Igår gjorde jag mig en kanna kamomillte och idag drack jag kaffe latte (nja, har inte vant mig vid smaken av kaffe än, det var min andra kopp kaffe, så jag blandade ut den med varm choklad) och två koppar varm choklad. Det brukar bli några koppar te och varm choklad under dagen. Men om man jobbar på golvet dricker man istället för lite! Det är först efter att frukosten stängt som man dricker några glas juice eller vatten.

Vi har det sjukt kallt i lägenheten där jag bor. Ibland är det så kallt som 14 grader inomhus. 14 grader! Om det skulle varit 14 grader utomhus skulle jag ha en jacka på mig, men nu har vi denna temperatur inomhus! Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan min tjocka ullkofta och mina tofflor (som mera liknar uggs, tycker jag), dessa håller mig varma. Det värsta är att duscha, då måste man ju ta av sig kläderna, jag ryser bara jag tänker på det. Det går bra så länge man har varmt vatten på i duschen, men efteråt gäller det att torka sig och få på sig kläder så fort som möjligt. På natten har jag ett tjockt täcke, men jag har dessutom lindat in mig i en fleecefilt och har sovstrumpor på fötterna. Jag ska nog köpa en mysig tjocktröja och byxor (jag har bara pyjamasshorts just nu) som jag kan ha på mig när jag sover också.

Det är gas som värmer upp vatten till elementen och vattenkranarna. Vi laddar ett kort med pengar, men när pengarna tar slut har vi inte gas längre och ingen värme i huset. Jag fattar inte att vi är så snåla i detta hus. Varje gång jag kommer hem från jobbet är det första jag gör att sätta på värmen, men när den sista personen går och lägger sig, stänger denna person av värmen. Så våra element värmer upp huset ungefär 6-8 timmar om dagen. Eftersom det är så galet dålig isolering i huset försvinner värmen så snabbt. Har i alla fall varit och laddat på med mera pengar idag, så idag har jag haft värmen på nästan hela dagen och nu är det åtminstone några grader varmare. Men det är långtifrån varmt.

Igår var alltså dagen då jag för första gången åkte utanför London för att se en ny stad. Oxford. Det var egentligen mycket enkelt att göra en dagstur såhär, så jag fattar inte varför jag inte har gjort det tidigare. Det var bara att köpa bussbiljetter, kolla upp om det finns nåt som staden är känd för (fick några tips från min flatmate som bott där tidigare), ta med sig lite pengar (man behöver inte ens packa något) och bara åka iväg.

Det var egentligen inte så enkelt att komma iväg, faktiskt, det var lite av ett drama. Jag var lite sent ute och eftersom det var rusningstrafik tog det dubbelt så lång tid med buss 2 till Victoria där bussen till Oxford skulle gå ifrån. Jag blev så himla stressad och sprang för att hämta ut biljetterna först och kom fram till Victoria Coach Station 6 minuter innan bussen egentligen skulle avgå. Men bussen var också sen, 10 minuter. Vi avgick, men det tog en evighet att ta sig ut ur London pga trafiken. Efter ett tag var bytte vi buss eftersom vår chafför var tvungen att ha paus och sedan bytte vi chafför igen för att den andra också var tvungen att ha paus. Vi kom tillslut fram till Oxford i alla fall, 1 timme efter utsatt tid. Men det gjorde oss egentligen inget.

 

Jag och Lovisa gick runt i centrum som inte alls var så stort. Står man i Korsningen (nära Museum of Oxford), sträcker sig cetrum ungefär 200 meter åt varje håll. Det var en fantastik fin dag igår, med blå himmel och en sol som värmde. Men vi hade klätt oss riktigt varma eftersom det var -3 grader ute (känns ännu kallare). När vi frös gick vi in i nån butik eller satte oss på ett café och åt en smörgås och drack nåt värmande. Det blev rätt så många butiker som vi kikade in i.

Vi besökte Christ Church, vilket är både universitetsområde och domkyrka. Det är härifrån de hämtat inspiration till Hogwarts när de skulle spela in Harry Potter-filmerna. Det märktes när man gick omkring där. De har även spelat in scenen i trappen då McGonnagal välkomnade eleverna i första filmen. Tyvärr fick vi inte gå uppför trappen eftersom studenterna hade lunch i matsalen just då. Vi funderade på om vi skulle låtsas vara studenter och smita upp tillsammans med de andra, men vi lät bli.

Imorse när jag vaknade var jag så sugen på att äta scones till frukost. Så jag blandade ihop ingredieserna lite snabbt, slängde in brödbullarna i ugnen och... mums vad gott det är med varma scones till frukost. Riktig lyxfrukost!

På eftermiddagen kom Lovisa hem till mig för att baka kladdkaka! Och inte nog med det bakade vi både en och två limpor av "Frodiga Fru Fruktbröd". En till mig och en till Lovisa.

Dessa tre är verkligen mina favoritbakverk (om man nu kan kalla det så). Alla är verkligen hur enkla som helst, smeten blandar man ihop på 5-10 minuter och sen ska de bara stå i ugnen. Det var första gången jag gjorde limpan, men mamma har gjort den några gånger tidigare, nu senast till julen, och det är verkligen det godaste brödet som finns, med äpple, nötter och russin i. Det bästa är att det bakas på bikarbonat istället för jäst, så det passat utmärkt för mig att baka här i London. Detta recept ska jag göra om och om igen.