Livet efter studenten

Första gången jag jobbade på "coffee station" fick jag för mig att jag ville prova igenom alla tesorter vi erbjöd gästerna. Kamomillte, pepparmintte, fruktte, grönt te, english breakfast, earl grey och citron&ingefärste. Efter det köpte jag hem både grönt te och fruktte och dricker minst en kopp te om dagen. Ska nog köpa hem kamomillte också som är min favorit just nu eller om jag hittar nån annan spännande tesort.

Det var verkligen där och då som jag lärde mig att uppskatta och gilla te. Tidigare när någon har frågat mig om jag vill ha kaffe eller te, svarade jag oftast att jag ville ha saft/mjölk/varm choklad istället. Bara då och då drack jag te, om det luktade gott.

Det bra med att få vara mycket i köket på jobbet är att man kan göra sig en kopp te (eller kaffe för de som föredrar det). Igår gjorde jag mig en kanna kamomillte och idag drack jag kaffe latte (nja, har inte vant mig vid smaken av kaffe än, det var min andra kopp kaffe, så jag blandade ut den med varm choklad) och två koppar varm choklad. Det brukar bli några koppar te och varm choklad under dagen. Men om man jobbar på golvet dricker man istället för lite! Det är först efter att frukosten stängt som man dricker några glas juice eller vatten.

Sara, nu kommer du att bli glad! Vi har skaffat en återvinningstunna för papper, kartong, metall, plast och glas!

Jag som varit van att källsortera hemifrån blev helt förskräckt när jag var tvungen att slänga allt i hushållssoporna när jag kom till England. Först på hostellet, sedan på jobbet och till sist i lägenheten sär jag bor. Plast och papper kändes inte så farligt, men när jag var tvungen att slänga konservburkar började det kännas jobbigt och vid glasburkarna gick gränsen. Jag klarar verkligen inte av att slänga glas i hushållssoporna, så jag har ett litet lager av glasburkar nedanför min säng, hehe. Hostellet och jobbet går inte att göra så mycket åt, men Sara upptäckte att det faktiskt står en återvinningscontainer ute på gården där jag bor när hon var här (som jag faktiskt inte lagt märke till tidigare), så det var bara att skaffa en till tunna (gul är den) i lägenheten och att skilja det som går att återvinna från resten. Enkelt ju! Oj, vad mycket bättre det känns nu.

Det var soligt idag, 14 grader varmt och jag var ledig. En perfekt dag för att ta en löprunda. Och det var vad jag gjorde. Jag sprang i Clapham Common, en stor park som ligger rätt så nära. Det var så härligt, så jag var ute och sprang i en hel timme. Jag överraskade mig själv igen.

Första gången jag sprang i London var vecka 7. Då hade jag inte sprungit alls på 3 månader och jag trodde att jag inte ens skulle klara 20 minuter. De första tio minutrarna var jobbigast, men efter ett tag kändes det som om jag kunde springa hur långt som helst. Så jag var ute i 40 minuter. Jag brukade inte ens springa så länge när jag sprang regelbundet i Sverige. Min löprunda tog en halvtimme då. Men nu! Jag överraskade mig själv.

Detta var fjärde gången jag var ute och sprang, det är väl inte särskilt imponerande med tanke på att jag varit här i 12 veckor. Men jag sprang i tisdags, idag och jag planerar att springa på måndag igen, så nu är jag taggad och det känns som om jag kan komma igång med träningen på riktigt nu. Jag har saknat träningen, för sen jag kom hit har jag ätit för mycket och tränat för lite och det syns. Dags att vända på det, tänker jag.

När jag vaknade igår var min första tanke "nu är jag 19 år". Det kändes så skönt att bli lite äldre. För jag kände mig så mycket äldre än 18 år. Varje gång jag berättade för någon att jag var 18 år, sa de alltid "so young?!". Ingen tror mig, alla gissar att jag är 22 år eller nåt.

Det är så mycket som hänt under det senast året. Jag har tagit körkort, köpt alkohol, besökt nattklubbar, tagit studenten, haft sommarjobb. Jag har flyttat till London, hittat och skrivit kontrakt på en lägenhet på egen hand och betalar hyra. Så nu är det jag som måste köpa och laga mat, städa, tvätta och stryka mina kläder själv, inga föräldrar som hjälper till med det längre. Jag är väldigt tacksam över att mina föräldrar involverade mig i hushållssysslorna så att jag vet hur man gör nu. Tack mamma och pappa! Jag har varit på intervjuer och provjobb och har ett heltidsjobb nu och får lön som jag ska försörja mig på och se till att jag inte gör av med mer pengar än vad jag tjänar.

Mitt liv är så annorlunda nu jämfört med för ett år sedan och jag har varit tvungen att växa upp snabbare än någonsin förut. Fast jag har alltid varit väldigt självständig och ordentlig, så jag har inte oroat mig över att jag inte ska klara detta.

Känns inte som om jag gjorde någonting igår. Det mest spännande var väl att jag gick till Sainsbury's för att köpa mat. Spännande? Nej, inte särskilt. Där har du min gårdag. Köpte lite mera soppa och nudlar, bara för att det är så himla billigt. Och så köpte jag choklad! Jag som har försökt leva så nyttigt som det bara går på billig snabbmat (jag äter gröt till frukost, ofta äter jag sallad till lunch, ibland en färdigrätt, alltid frukt och en fralla till mellis och soppa till middag) och inte köpa godis eller andra onyttigheter som man ändå inte blir mätt på. Men där sprack det. Kanske inte så farligt egentligen, det var ju bara en liten 100-grammare som var hur billig som helst. Å andra sidan är jag riktigt glad över att jag äter gröt och mycket frukt.