Livet efter studenten

Det var så roligt att se Maria igen! Vi kramades om och om igen när vi sågs. Vi spenderade fyra dagar tillsammans i Valencia som är en helt underbar stad. Vi gick omkring i gamla delen av staden där vi ofta åt lunch och åt godaste glassen i staden sittandes på en gräsplätt i solen. Vi gick också fram och tillbaka i flodparken Turia. (I slutet av 1950-talet var det en stor översvämning i staden, så man beslutade sig för att leda om floden. Den gamla floden torkade ut och politikerna ville bygga en motorväg, men stadsborna protesterade genom att plantera träd där istället. Tiden gick och träden växte upp och idag är det en lång park genom staden.) Jag fullkomligt älskar den parken! Och det är jag inte ensam om. Vi såg folk promenera, springa och cykla, åka skateboard och rullskridskor, spela fotboll och styrketräna, sola och ha picknick. Parken lockar till sig alla.

 

En dag promenerade vi till ena änden av parken där museerna ligger. Byggnaderna är spektakulära, vilken arkitektur! Men vi gick aldrig in på något av museerna, vi gjorde faktiskt inget som var riktigt turistigt egentligen (förutom den guidade turen som jag gick när Maria var i skolan). Men det kändes faktiskt riktigt bra, för då upplevde vi staden lite mer som Valenciaborna upplever staden, bara att det var första gången för mig. En annan dag hyrde vi cyklar och cyklade till andra delen av parken och dagen efter det cyklade vi till stranden och solade. Det var faktiskt 22 grader varje dag och blå himmel och jag har faktiskt blivit lite brun efter resan.

 

Jag smakade faktiskt en hel del lokala specialiteter. Paella (det åt jag två gånger), gudomligt saftiga apelsiner (som jag köpte på en riktigt häftig matmarknad), churros (tänk munkar som ser ut som pinnar istället) och horchata (en dryck gjord på tigernötter, vatten och socker). Dessutom åt jag jordgubbar till frukost varje dag. Middagen åt vi alltid hemma hos Maria i hennes lägenhet.

När jag var där pågick förberedelserna inför Fallas (uttalas fajjas) som är en stor fest mellan den 15 och 19 mars. Varje del av staden bygger stora statyer (se nedan), men i slutet är det bara en som vinner och resten kommer att brännas ner (låter farligt med stora bränder mitt i staden tycker jag). Och varje dag kl 14 på stora torget är det Mazcletas, 5 minuter av fyrverkerier, fast de hörs mer än vad de syns, nästan som explosioner. Man kan höra smällar hela tiden, överallt, fast egentligen är det bara barn (oftast pojkar 5-15 år) som tänder smällare. Under Fallasen är det ständigt fest med mat och dryck och ingen sover under dessa dagar (för vem kan sova med alla dessa ljud?).