Livet efter studenten

Nu är jag äntligen tillbaka i Sverige! Efter exakt 8 månader i London. På slutet kändes det lite tröttsamt på jobbet och det var kallt i lägenheten och det regnade mest när man gick ut, så det kändes rätt bra att åka därifrån. Men samtidigt vet jag hur kul London är och vilka fantastiska vänner jag har fått där och det var jobbigt att lämna det bakom mig. Men jag vet att jag kommer träffa några av dem igen och att jag kommer åka tillbaka till London.

Flyget landade igår, så nu har jag hunnit vara hemma i ett dygn. Det känns så skönt! Att få bo med min familj igen är helt underbart. Har längtat efter detta så länge nu.

Min första tanke när jag vaknade upp igår morse var: "Ja! Idag är det sista dagen på jobbet!". På vägen till jobbet brukar jag känna mig trött och opepp, men nu var jag verkligen på bra humör. De andra märkte det på mig också. "Nu är det sista gången som jag gör MEP och sista gången som jag polerar dessa tallrikar" tänkte jag hela tiden, det är en jättekonstig känsla eftersom man inte riktigt kan förstå sig på. Aldrig mer springa runt på det golvet och servera te och toast som jag har gjort i 6 månader nu. Aldrig mer!

Igår var hotellet fullt och det var jättemycket människor vid frukosten. Jag var runner och jag sprang verkligen in och ut ur köket för att servera gästerna. Jag tog ofta tre beställningar i taget och när jag kom tillbaka var det tre nya som var redo att serveras. Jag var glad över att vara runner sista dagen, för det är nog det jag gillar mest.

När jag slutade fick jag kramar av alla, mina kollegor sa att de skulle sakna mig, mina managers tackade för min tid här och min supervisor ville inte alls att jag skulle lämna dem. Det var blandade känslor av att lämna dem, ledsamt att inte få jobba tillsammans med mina fantastiska kollegor, men glad över att avsluta detta för att kunna gå vidare i livet.

Jag hade en avslutningsintervju med HR där de frågade mig om vad jag har tyckt om allt under mina 6 månader som jag har varit anställd på hotellet. Jag vet att jag har suttit och gnällt på både det ena och det andra tillsammans med mina kollegor i omklädningsrummet, men det är mest småsaker. För jag nu kan jag se tillbaka på allt som har varit mycket bra också. Så jag kände att jag var rättvis.

Efter det gick jag, Elli och två kollegor till ett café och jag firade med en chokladkaka och en god kopp Mocha.

Anledningen till att jag inte har bloggat på ett tag beror på att mina underbara "systrar" har varit och hälsat på mig här i London och vi har haft fullt upp med allt annat. Det får bli ett lite längre inlägg nu istället. När de kom på måndagkvällen åt vi pasta pesto och gjorde upp en plan för vad vi skulle hitta på. Den planen ändrades lite under veckan, men det är ju kul att vara lite spontan också.

Tisdag: Vi åkte till Camden Town och gick runt på den coola marknaden. Dagens bästa köp var Burt´s Bees nagelbandskräm, nu har vi tre en varsin burk och nån dag senare satt vi alla tre på bussen med varsin burk och smörjde in våra nagelband. Så underbara vi är. På vägen hem storhandlade vi mat för veckan och lite annat smått och gott och gick hem därifrån med 9 matkassar. Jag och Julia lagade lax med rotfrukter i ugnen, medan Erica blandade goda drinkar. På kvällen klippte jag Julias hår ståendes barfota i badkaret, vilket Oz inte var särskilt glad över, men Julia blev desto gladare över att få en kortare frisyr, lite kortare än jag tänkt klippa från början, hehe. Sen målade jag allas naglar med prickar på. Jag gillar verkligen att pyssla om mina vänner.

 

Onsdag: Jag vaknade tidigare så jag ställde mig i köket och bakade bröd till frukosten. Gottgott. Vi var lite sega på morgonen, så vi bestämde oss för att hoppa över det inplanerade museumsbesöket och åkte direkt till Oxford Street för att shoppa istället. Vårt första stopp blev (mitt älskade) Primark, butiken är ju gigantisk så det tog ett tag att gå runt och plocka på sig saker och att stå i kön till omklädningsrummet (eller försöka sitta på kundkorgen och trilla som söta Julia). Vi fortsatte längs shoppinggatan och åt en liten lunch på Starbucks och stannade sedan till i (Julias älskade) Body Shop och i (Ericas älskade) Nike Store. Sen fick vi lite brottom hem. Vi skulle äta tacos till middag innan vi skulle kolla på musikalen. Vi hjälptes åt, så det gick snabbt med matlagningen. Vi hade köpt väldigt små tortillabröd, så när vi hade fyllt dem gick det liksom inte att rulla ihop dem som det är tänkt, så när jag åt den blev jag väldigt, väldigt kladdig. Men kladdigt är kul. Vi hann i perfekt tid till musikalen. Vi såg Wicked som jag så länge har velat se och den är verkligen så bra som alla påstår att den är. Efter det drog vi till en pub och blev på riktigt partyhumör, så vi bestämde oss för att dra vidare till en klubb vid Picadilly Circus. Klubben hade bara ett dansgolv som var öppet en onsdag som denna. Efter ett tag blev det rätt fullt på det lilla dansgolvet och vi dansade som tokiga.

 

Tosdag: Vi var lite trötta idag efter gårkvällen, men att promenera längs Themsen gick ändå bra. Sedan mötte vi Ericas vän Leela och åt lunch tillsammans på Poppies som har Londons bästa Fish&Chips. På Brick Lane finns det en hel del coola vintagebutiker där jag och Erica hittade galet billiga Converse för £10/£20, så nu har jag även lila och turkosa. På kvällen åt vi en orientalisk buffe i Camden Town där Julia roade oss alla med sin chokladkonst och vi slutade med varsin cider på en bar.

 

Fredag: Det var rätt bra väder idag, så vi satte oss i Hyde Park och hade en liten picknick. Eftersom vi inte kan få nog av shopping åkte vi tillbaka till Oxford Street och uträttade de sista ärendena. Leela kom hem till mig och vi fyra åt spenatlasagne till middag (favorit i repris från konfasegligen i somras) och fixade till oss innan vi drog ut till Piccadilly Circus till klubben ONE. Denna klubb var mycket större, lite för stor tycker jag, och musiken var egentligen bra dansmusik, men förstördes lite av den dåliga DJn. Utgångsläget för en bra kväll var sådär, så vi roade oss med att spana in killarna, men blev mycket besvikna eftersom vi inte kunde hitta någon som var över en femma, men det var egentligen bara skrattretande roligt. Det blev tillslut en rätt bra kväll.

 

Lördag: Vi hade tänkt äta English Breakfast ute på stan, men vi hann inte eftersom vi vaknade upp så sent. Vi åt lyxfrukost med choklad(-och-lite-banan)-pannkakor istället vilket blev så mycket bättre. De packade ihop väskorna och jag skickade med dem lite av mina saker (typ 10kg, hehe) för att fylla deras väskor. När de åkte iväg blev det så tomt utan dem. Men jag längtar till i sommar då vi ska segla tillsammans med Shamrock igen.

I lördags var jag och mina kollegor inbjudna till frukostkockens Patricks BBQ-party hemma hos honom för att hans yngsta dotter fyllde 1 år. Jag åkte dit tillsammans med Karin i hennes bil (först senare insåg vi vad smart det var eftersom tunnelbanelinjen till honom var avstängd).

Det är ju vänstertrafik i England, så ratten sitter ju på höger sida, men jag har alltid undrat hur det är med pedalerna och med växlarna. Nu vet jag att det är på samma sätt som i Sverige, 1:ans växel längs till vänster och högsta växeln till höger, kopplingen till vänster och gaspedalen till höger. Det var ju skönt att veta, det gör det mindre komplicerat om man skulle få för sig att köra bil i England.

Hemma hos Patrick var det hur mycket folk som helst, de vuxna satt ihopträngda i vardagsrummet och alla barn hoppade i hoppborgen i trädgården eller på övervåningen. Vi trodde nästan att vi hade kommit till ett dagis, det var typ 50 ungar där och 8 av dem var Patricks egna. Det bjöds på grillad kyckling och potatissallad. Kycklingen var otroligt god. Det var en 13-årig(?) tjej som tog ansvar för pommes friten, hon liknade min supervisor för hon sa typ: "kom igen, vi behöver fler tallrikar och pommes frites, det börjar komma mycket folk nu! (It's getting busy now)", så typiskt min supervisor.

Min första tanke var att åka hem kl 18, men pga tunnelbanan ville jag samåka tillbaka med Karin kl 19.30. Fyra andra kollegor hängde också med. Vi var alltså sex personer som klämde ihop oss i hennes lilla bil. Två i framsätena, tre som trängde ihop sig i baksätet och stackars Zibi som låg i benutrymmet, det kan inte ha varit särskilt bekvämt, men han var så söt när han låg där och klagade inte. Det var en otroligt rolig bilfärd. Om polisen hade stoppat oss hade de upptäckt mycket som inte är så bra, för många människor i bilen, inga bilbälten på och ölburk hos passagerare. Ajajaj. Men det hände inte. Vi åkte till Camden Town och gick till Amy Winehouse favoritpub för att ta en sista drink tillsammans innan vi skiljdes åt för kvällen. Tja, det natten blev det, för tredje gången på en vecka, endast fyra timmars sömn.

Klyftpotatis och kyckling:
Sätt ugnen på 175 grader. Sätt in plåten du tänker använda med en klick smör, så att smöret smälter. Skrubba potatisen och skär i klyftor, 4 klyftor för små och 6 klyftor för stora potatisar. Koka klyftorna i 3 minuter i en kastrull. Låt de rinna av på hushållspapper. Lägg potatisklyftorna och kycklingfiléerna (tinade om de varit frysta) i formen. Sätt in i mitten av ugnen i 20-30 minuter. Vänd på allt efter halva tiden. Om du endast har klyftpotatis i ugnen kan du höja temperaturen till 200-225 grader, men kycklingen blir torr om du har för hög temperatur.

Tzatziki:
Blanda ihop 300g grekisk yoghurt, en halv grovt riven gurka och två pressade vitlöksklyftor. Smaksätt med salt och peppar och lite olivolja.