Livet efter studenten

Dagens citat: "I'm not gay, I'm just german!" från musikalen Rock Of Ages. Jag och Sina satt och gapskrattade!

I tisdags kom min familj för att hälsa på mig i London. Jag hade längtat efter detta så länge. Och det var så underbart att ha dom här.

Jag bjöd hem dem till mig två gånger, vi åt en middag och en frukost, så att de fick se hur jag bor. De kom även till hotellet på fredagen för att äta frukosten, så jag serverade dem och visade runt dem lite. Alla såg fram emot det, jag, min familj och mina kollegor. Det var jätteroligt. Trots att jag hade flera andra bord att ta hand om, hann jag prata med min familj en hel del.

De hann se väldigt mycket av staden, tycker jag, på de fyra dagar de var här (men utan att stressa hit och dit som är lätt hänt med min familj). Vi gick runt på marknaderna i Notting Hill och Camden Town. De såg Big Ben, London Eye och vaktavlösningen vid Buckingham Palace. Vi gick runt i St James's Park, Green Park, Picadilly Circus, Covent Garden och shoppade på Oxford Street. Vi besökte dessutom Harrods och British Museum. Vi gjorde några typiskt brittiska saker som att äta "English Breakfast" och gå till en riktig pub för att dricka öl och äta "Fish & Chips". Wow, vi hann verkligen med en hel del!

Höjdpunkterna var ändå Madame Tussauds och "Rock Of Ages"-musikalen. På Madame Tussauds fotade vi oss tillsammans med vaxdockorna, gjorde vi en fotoshooting i Andy Warhol-stil och skrek skrattandes genom skräcktunneln. Det var 6 år sen jag och Sara var där, men första gången för Sina. Denna gången kändes det mycket roligare. Och musikalen. Den var härlig och helt fantastisk! Musiken var så bra att man bara ville sjunga med, stå upp och klappa händerna hela tiden. Och inte att glömma åkattraktionen på Winter Wonderland, först skrek vi, men efter ett tag blev vi höga på adrenalinkicken vi fick och bara satt och skrattade.

Kändes lite jobbigt när de skulle åka, men vi har ju haft några underbara dagar tillsammans. Vi ses och hörs ju igen.
Jag älskar er!

Julen 2011 var den bästa julen jag kan minnas. Hela familjen var där, farmor & farfar, mormor & Tobe, morbror & JP, mamma & pappa, Sina, Sara och jag. Vi var i vårt stora hus i Lövstabruk där alla får plats och firade jul i flera dagar.

På julafton satt vi högst upp och kollade på Kalle Ankas Jul och drack glögg och vi åt julbord i matsalen.  Åh, vad jag älskar julmaten! Egen inlagd sill och gravad lax, serverad med potatis. Och mamma gjorde frikadeller i år igen, mums med farmors rödbetssallad, utmärkt för mig som inte äter köttbullar eller julskinka. Istället för att ha all mat på julbordet, hade vi risgrynsgröt, janssons frestelse och lutfisk som separata måltider. På kvällen öppnade vi julklappar i vardagsrummet. För första gången på väldigt länge kom tomtemor och tomtefar för att dela ut klapparna, vi såg när de kom längs vägen med lyktor i händerna. Jag minns att tomten brukade komma när jag var liten, men det var längesen, därför blev jag så himla glad när de kom igen.

Kvällen på juldagen gick vi ner och hade kaffekonsert. Vi spelade jullåtar, jag på piano, mamma på fiol och Tobe på dragspel. Sen fortsatte mamma och Tobe att spela spelmanslåtar och vi andra dansade vals och polka tills vi blev alldeles yra och trötta i benen. Det var galet kul. Vi dansade "runt granen" också, bara det att vi inte dansade runt själva granen, men vi dansade i ring och sedan dansade vi runt i hela huset.

När vi inte var ute på promenader i bruket eller satt och åt mat, då fikade vi. Vi hade bakat så himla mycket pepparkakor och guetzli. Och så hade vi ju lussebullar och andra bullar och massor av choklad. Det är ju så mysigt att fika, så man sitter ju kvar där ett bra tag, ända tills det är dags att förbereda nästa måltid.

Så underbart mysigt och så underbart roligt det var att fira jul i år med familjen!

Det var så himla skönt att komma tillbaka till Sverige igen. Det första jag reagerade på när jag klev av planet var att det låg snö på marken vilket gjorde mig glad, trots att det var blötsnö, och det andra var att få se skog igen, för den har jag saknat i London.

När jag kom hem mötte Sara och Sina mig i porten. Kan inte fatta att jag varit utan dem i 4 månader. Jag och min syster Sara har ju varit så tajta och den kontakt vi haft nu har varit genom de långa mejl vi skrivit till varandra. Det var samma sak när jag återsåg resten av familjen, det känns inte som om jag har varit utan dem så länge som jag faktiskt har varit. De såg ut precis som jag mindes dem. Jag blev otroligt glad över att se allihopa igen. Allt kändes som vanligt.

Det känns helt underbart att vara hemma i Sverige igen. Riktigt mysigt faktiskt. Bara så små saker som att gå runt i huset, sitta i soffan och att öppna köksluckan för att ta fram en tallrik kan jag uppskatta. Jag har ju tillbringat så mycket tid här att det känns fullt normalt att vara här. Jag tror det kommer att vara ännu konstigare nu att åka tillbaka till London. Fast nu är ju båda ställena hemma för mig.