Sista dagen på jobbet
Min första tanke när jag vaknade upp igår morse var: "Ja! Idag är det sista dagen på jobbet!". På vägen till jobbet brukar jag känna mig trött och opepp, men nu var jag verkligen på bra humör. De andra märkte det på mig också. "Nu är det sista gången som jag gör MEP och sista gången som jag polerar dessa tallrikar" tänkte jag hela tiden, det är en jättekonstig känsla eftersom man inte riktigt kan förstå sig på. Aldrig mer springa runt på det golvet och servera te och toast som jag har gjort i 6 månader nu. Aldrig mer!
Igår var hotellet fullt och det var jättemycket människor vid frukosten. Jag var runner och jag sprang verkligen in och ut ur köket för att servera gästerna. Jag tog ofta tre beställningar i taget och när jag kom tillbaka var det tre nya som var redo att serveras. Jag var glad över att vara runner sista dagen, för det är nog det jag gillar mest.
När jag slutade fick jag kramar av alla, mina kollegor sa att de skulle sakna mig, mina managers tackade för min tid här och min supervisor ville inte alls att jag skulle lämna dem. Det var blandade känslor av att lämna dem, ledsamt att inte få jobba tillsammans med mina fantastiska kollegor, men glad över att avsluta detta för att kunna gå vidare i livet.
Jag hade en avslutningsintervju med HR där de frågade mig om vad jag har tyckt om allt under mina 6 månader som jag har varit anställd på hotellet. Jag vet att jag har suttit och gnällt på både det ena och det andra tillsammans med mina kollegor i omklädningsrummet, men det är mest småsaker. För jag nu kan jag se tillbaka på allt som har varit mycket bra också. Så jag kände att jag var rättvis.
Efter det gick jag, Elli och två kollegor till ett café och jag firade med en chokladkaka och en god kopp Mocha.
